Old habits die hard
Har kommit hem från en liten snabbvända till universitetet och sätter mig då framför datorn för att söka information inför morgondagens miniprojekt. Börjar så smått prata (skriva egentligen) med några hemifrån och det görs ju då självklart på svenska. Fortsätter samtidigt leta information och skriver även lite till denna bloggen i samma veva. Plötsligt smäller det till och det känns som hela huset skakar till samtidigt som det hörs ett segervrål nedanför mitt fönster. Några pojkar i sina skoluniformer håller på att sparka en fotboll mot brandtrappan utanför friskt påhejjade av varandra. Hör att en annan tjej i korridoren kommer ut ur sitt rum och undrar vad som står på varpå jag också går ut och svarar "Några pojkar som försöker riva huset med en fotboll". När hon tittar oförstående på mig inser jag att jag använt svenska och att hon inte förstått vad jag sagt. Brister ut i skratt och upprepar sedan vad jag sagt på rätt språk som vi båda förstår. Vi diskuterar om vi kanske skulle informera de som sitter nere på kontoret då vi hör ett gällt skri från en av pojkarna som lägger benen på ryggen då vår hall-manager kommer marscherandes över gården. En pojke blir efter och hon hinner ikapp honom, tar tag i hans kavajoch frågar vilken skola de kommit ifrån. Pojken skyndar kvickt därifrån efter att vår hall-manager släppt kavajen, där skolans emblem satt, men i hans ansikte syns ett något illmarigt leende.
Det var nog inte sista gången vår trapp kommer vara mål för en fotboll och förmodligen inte sista gången jag förösker prata svenska med dom som bor i korridoren med mig, värre framtidsutsikter finns det :)
CUxx
