Sådär underbart vårigt

Halli hallå igen! Ja, det var ju ett tag sen nu... Meneh nu ska jag göra ett tappert försök igen :)

Här i Oxford har våren bitit sig fast och vintern fått ge vika. Det är helt underbart att se när trädens knoppar tittar fram och en del redan sprungit ut. Vissa träd blommar till och med redan för fullt! Här kommer lite bilder (för en gångs skull) från mitt älskade Oxford i vårtider :)

A walk by the river..
Walking by the river..
Walking by the river..
Nej, nu måste jag göra mig klar för en ny vecka som inte kunnat börja bättre med strålande solsken och inte ett enda moln på himlen!
CU xx

Snön smälter och vi skrattar?!!

Alltså förlåt men jag blir bara så trött på att varje år få höra på när alla klagar på snön som kommer varje vinter. Jag vet inte om det är jag som har fattat allt fel, men vinter brukar väl innehålla snö, eller? Vill ni ha gröna, varma, soliga jular så kan jag lova er att i Sverige kommer ni aldrig hitta det! Det bästa ni kan hoppas på är slask, is och en jäkla massa skitväder under gråa och mörka dagar. Men är det det som lockar så okej, visst fortsätt då hoppas på en snöfri jul och vinter!

Det vore en sak att klaga så mycket om vi, som här i England, inte kunde klara av snö. Här stannar hela landet upp efter några centimeters snöfall för det finns inget sätt att hantera det och ingen är van vid snö. I Sverige har vi haft snö och klarat oss ändå längre än någon av oss kan minnas, så vi har inte mycket att klaga på när vi är fullt kapabla att hantera det!

Själv önskar och hoppas jag på snö som kan lysa upp en mörk tillvaro och jag sätter gärna på mig en extra tröja för att hålla kylan på avstånd så länge jag slipper regn och slask!! Det får vi nog av resten av under resten av året...

Imorn lämnar jag England för en månad hemma i Sverige och återigen JAG HOPPAS PÅ EN VIT JUL OCH VINTER!!

CUxx


Fredag!!!!

06.45 ringer klockan och jag praktiskt taget flyger ur sängen. Känns som om jag väntat på den signalen hela natten (vilket jag i och för sig alltid gör) men denna gången hade jag sett fram emot att höra den. Planen för denna morgon var nämligen att gå till badhuset och köra ett pass. Baddräkten åkte så på sen bar det av, trotsade det lätta morgonregnet och gick på lätta fötter mot simhallen. Fick där en hel bana för mig själv, underbart. Det gick hur bra som helst de första 750m sen gick bandet till simglasögonen sönder, great. Körde på ändå men efter ytterligare 400m krampade min vänstra vad, perfekt. Strechade ett tag och tänkte att det ska gå. Jo visst. Hankade mig fram 50m till, där stopp krävdes varje 10-15m för att strecha ut vaden. Gav upp efter det, men var ändå rätt nöjd att jag överhuvudtaget kommit iväg.

Väl hemma blev det havregrynsgröt till frukost och lite tidsfördriv vid datorn innan det var dags att åka till universitetet. Seg lektion som kompenserades av ett seminarium som faktiskt made sense för en gångs skull och där tiden bara rann iväg. Klockan hann bli fyra innan jag visste vad som hänt och sen var det dags att ställa sig och vänta på en buss in till stan med en vän jag inte sett på ett tag. Tog ungefär 40min då två bussar passerade med "Sorry, bus is full" på. Jaja här kommer bussarna med ca 15min mellanrum så det var inte alltför farligt (i alla fall inte när man är van att räkna i timmar).

Väl i nere i centrum blev det en latte på favorit Costa, som ligger i en bokhandel (hur perfekt är inte det?), där det spenderades en hel del tid efter kaffet var urdrucket. Efter bokhandeln (inga inköp denna gången..) strosade vi runt lite på måfå innan vi kom på att vi var hungriga och bestämde oss för att hitta någonstans att äta. Bella Italia drog längsta strået och lyckliga dom som fick oss som kunder. Börjar med att vi bytte bord två gånger varpå jag glömde min halsduk vid första bordet vilket kyparen som tur var upptäckte(!) och kom över med. När vi väl ätit klart (helt underbart gott med pasta och kyckling i gorgonzolasås mmm) var det något fel på kortmaskinen så vi fick vänta i typ 20min en halvtimme innan vi fick betala. Gjorde i och för sig inte så mycket då det var mysigt att bara sitta och prata om dittan och dattan. Fick till slut betala i alla fall och sen bar det av hemåt igen och här är jag nu. Blir att se försöka hitta kudden nu, försöka sova lite och ladda inför morgondagen där det ska pluggas, pluggas och pluggas. Ljusa framtidsutsikter... Nejdå, ska bli skönt att bli av med lite "måste-göra".

Nu har denna fredag officiellt tagit slut här borta. Har varit en riktigt, riktigt bra dag och nu är det bara max 47 dagar kvar och om de kommer se ut så här så kommer det gå så sjukt fort ;D

CUxx


Halvtid :D

Halvtid nu här på ön, på måndag får jag veta när jag kan åka hem över jul och det är redan november. Julkänslorna börjar smyga sig på nu när endast en månad återstår innan det sätter igång på riktigt och den första jullåten har spelats. Måste vara något slags rekord eller så, att jag kunnat hålla mig så länge, eller vad säger du mamma? ;)

Fattar ni att det har regnat endast två dagar sedan jag kom hit? Och de dagarna regnade det inte mer än en liten stund varje gång. Trodde att det skulle vara tvärtom med två regnfria dagar och resten regn, fortfarande lika förvånad och lycklig över att ha haft fel. Hoppas det håller i sig, peppar peppar ta i trä :)

Halvtid betyder tyvärr inte bara halvt hemma. Det betyder också att vissa kurser är halvt klara och går in i något sorts slutspurtsstadium där allt ska bli klart innan tiden rinner ut. För tillfället känns det inte så där jättebra då en tenta lurar i framtiden i ett ämne som jag inte har en aning om vad vi lär oss i, inte så jätte betryggande.. Hemtentorna i de andra kurserna är ändå på något sätt begripliga även om här måste börjas pluggas och det nu. Men som sagt är det ändå halvtid vilket betyder att hur man än vrider och vänder på det så är det inte mer än halva tiden kvar, från och med nu är det nedräkning :)

Saknar er alla där hemma så mycket, men nu är det bara max 50 dagar kvar :D

CUxx




Saker man inte förstår

Har nu klarat av ännu en vecka här. Kan inte förstå var dagarna tar vägen? Det går så sjukt fort, jag hinner inte med!! Idag hann jag i och för sig med att vara i skolan, städa, tvätta och hjälpa en kompis flytta in i rummet mitt emot mitt. Kan häller inte förstå mig på vädret här. Knappt en droppe regn sen jag kommit hit! Vad är detta, jag som var helt inställd på att flytta in i ett mindre vattenfall, men jag klagar verkligen inte! Har dock börjat bli lite kallare och det där med vind och blåst ska vi inte ens tala om. Inte alls i min smak, men men jag tar hellre det än regn!

Under veckan som gått har inte mycket utöver det vanliga hänt. Det rullar på med lag på måndagar, design och konstruktion på tisdagar, planering på onsdagar (ledig torsdag :P) och management på fredagar. Förstår inte vad vi ska göra eller vad vi håller på med riktigt i planering och vet inte om våra lärare gör det heller.. Hur som helst så måste första delen i kursarbetet lämnas in nu på måndag så det blir att skriva ihop något bra tills dess nu under helgen..

Och hur kommer det sig att när man precis börjat inse att nej folk pratar faktiskt inte svenska här ens om de vill, ja då hörs helt plötsligt svenska lite varstans! Men det är allt bra skönt att höra, känns som om man är lite närmare hemma då och imorgon (lördag) blir det fika med en från hemtrakterna, förstår inte hur man lyckas men trevligt ska det bli :) Oxford är kanske inte så stort eller långt borta i alla fall!

Har varit en toppenvecka här, förstår inte varför men den har bara varit bra och så länge det är så tackar jag och tar emot och vet ni, snart är det halvtid här :)

CUxx

Sen när blev det en månad?

Det har gått en månad snart sedan jag kom hit till England. Tiden går bara så otroligt fort ibland och ibland står den f*n still. För mig är det smått ofattbart det har gått en hel månad, jag vet inte vart tiden tagit vägen eller knappt vad som hänt under dessa fyra veckor. På något sätt har det ändå hänt och här är jag, en månad senare och fortfarande lika spänd inför att vara här som jag var när jag kom. Det är fortfarande lika overkligt att vara här, att detta är mitt liv och mitt hem nu och ska vara under de kommande åren. Jag blir fortfarande förvånad när jag går utanför dörren och folk inte pratar svenska!

Kan heller inte få in i huvudet att bilarna kommer körandes från fel håll. Som tur är finns det folk med bättre koll som kan stoppa en från att gå ut i gatan framför en kommande bil som man inte sett, det kom ju ingen från vänster! Någon föreslog att jag skulle köpa en cykel och börja cykla till skolan och slippa komma försent på grund av bussar som uteblir, men allvarligt jag är hellre sen än död! Folk kör som galningar här och gatorna är sjukt smala. Smala gator är från början inte det bästa och tänk dig sen att det står bilar parkerade på vardera sidan om den smala gatan, ja då finns det inte så mycket utrymme kvar. Att de som cyklar inte blir påkörda är för mig ett under, jag skulle vara livrädd med bussar som susar förbi armbågen på en decimeters avstånd för att inte tala om bilarna som kommer från alla håll! Så någon cykel blir det inte för denna damen än på ett tag!

Vad gäller allt annat här så börjar mönster så sakta ta form och rutiner skapas (om de sedan var bra eller dåliga ska kanske vara osagt), vardagen har hunnit ifatt och känslan av att vara här på semester börjar så sakta försvinna. "Home is where your heart is" och en del kommer för alltid finnas i Sverige och Malung, även om resten slår rot någon annanstans!

CUxx


Brandövning... och andra tokigheter

Började dagen klockan 02.30 med att inte kunna sova. När man så till slut lyckades så går brandlarmet klockan 06.00! Men hallå! Var bara att kravla sig ur sängen och ta sig ut till uppsamlingsplatsen. Väl där fick man snällt stå och vänta för att sedan svara ja när ens namn blev uppropat. Såklart var det några som tyckte sig höjda över en sådan sak som brandövning och inte var hemma vilket kanske leder till ännu en övning... Väl tillbaka i sängen (någon hade faktiskt haft sinnesnärvaro nog att ta med sig nycklarna så vi kunde komma in igen) så var det i princip omöjligt att somna igen, men som tur var hade jag bara en lektion idag och det på eftermiddagen. Hela dagen har till följd varit riktigt seg men jag lyckades i alla fall laga till lite köttfärssås och spaghetti (som var klart ätbart!) och läsa igenom ett kapitel i managementboken.

Idag var det även mini-part-time-fair, alltså en "marknad" där företag som anställer folk (ofta/gärna studenter)  på deltid får presentera och visa upp sig, i skolan och jag och Megan tänkte att det blir perfekt att gå på innan lektionen börjar. Vi kommer dit så vi har lite drygt en timme på oss innan lektionsstart och vilken tur att vi hade mycket tid på oss... Det tog oss nämligen hela tio minuter att få information från det enda företaget som fanns på plats, så snacka om mini-fair!

Dagen avslutades dock på bästa sätt då jag hittade en bok som jag inte trodde skulle komma ut och kunde beställa den till ett mycket bättre pris än om jag hade varit i Sverige. Dessutom kommer den dimpa ner i postlådan här mycket tidigare :D Kanske inte är så dumt att bo här ändå... :)

Nu blir det sängen med förhoppning om en god natts sömn utan brandlarm eller andra tokigtheter!

CUxx

En vecka till

Första "riktiga" veckan gjord och avklarad här nu då, alla ämnen har blivit presenterade och påbörjade. Här ska pluggas law, planning, magagement och construction design. Kommer bli hektiskt men (förhoppningsvis) väldigt roligt och intressant. Dock ska sägas att det engelska lagsystemet är en aning knepigt att förstå och hittills har det inte varit något vidare med att läsa det, men det ska väl fixa sig det med.

Lyckades även handla igår utan några alltför stora problem. Hittade nu äntligen till exempel cous-cous och även creme fraiche, något som saknats i mitt skafferi och kylskåp. Nu är de i alla fall på plats tillsammans med lite annat smått och gott som förhoppningsvis ska stilla min hunger för denna vecka. Imorn blir det så till att laga mat igen :)

September har nu tackat för sig för detta året och oj vilken avtackning det blev! Har varit en helt underbar vecka vad gäller väder, inte ett moln och temperaturer på över 25 grader sju dagar i streck. Oxford och England har verkligen visat sig från sin bästa sida. Är nyfiken på vad Oktober har att erbjuda och hoppas på många fina höstddagar, att de regniga dagarna är på ingång är bara att acceptera, men man kan alltid hoppas på några fina dagar i alla fall. Jag menar det finns 31st, alla kan väl inte regna bort?

Ska nu gå och avsluta denna dagen i mitt fönster, är så mysigt att bara kura ihop sig i det och njuta av de sista solstrålarna :)



CUxx


En toppendag

Har fått sagt till mig att denna vecka ska hålla sig över 20 plusgrader varje dag, håller tummarna för det! Vore inte alls så dumt med en liten slutspurt innan sommaren helt måste ge vika för höst och vinter. Vilket påminner mig om att en höst/vinter jacka måste inhandlas snarast, plus en mössa och vantar då sådana glatt fick stanna kvar i Malung i brist på plats i väskorna :)

Idag fick dock jacka och sådant vänta då solen strålade från en klarblå himmel hela dagen och temperaturen kämpade sig upp till 25 gradersstrecket! Alla jackor blev lämnade hemma och vi pessimister som hade de med oss fick med glädje hålla dem i handen. Blev en toppendag vad gäller både väder och studier. Vi började nämligen med byggnadsdesign och konstruktion idag, en av kurserna jag har högst förväntningar på detta år!

Dagen fick avslutas uppe på slottskullen med Verona, där vi kunde slappna av i gräset under solens sista värmande strålar. Allt som allt en riktig toppendag alltså!! :)

CUxx


Även jobbiga dagar tar slut

Igår var en sådan där dag som man helst skulle vilja sova förbi, ni vet. Redan kvällen innan har man en klar bild om hur katastrofal den kommande dagen kommer bli. Nattens sömn blir till följd lätt, orolig och inte särskilt vilosam. När morgonen sedan kommer (för hur mycket man än hoppas på motsatsen dyker den alltid upp där, i nattens sista timmar) är man svart under ögonen av trötthet och magen är en knut som absolut inte vill ta emot något i matform. Man samlar så ihop det lilla mod man kan hitta och inser då att bussen inte kommer kunna ta en dit man ska i tid. Först en liten lättnadskänsla, jag slipper kanske, sen kalldusch, jag kommer bli försenad och inte hinna dit! Hur det nu än är så är den där saken som man helst inte vill göra viktig, tyvärr. Det blir att ta upp telefonen och ringa en taxi, wiho pengarna flyger och dagen blev ännu lite svartare. Efter mycket om och men kommer man fram dit man ska och allt är precis lika jobbigt som man trott och bävat för, men tiden går och så är det över. Dagen har blivit ljusare igen. Det där jobbiga är slut, finito, förbi och från den här sidan så var det kanske inte så farligt i alla fall, eller hur?

Nu finns det självklart saker som inte riktigt är så enkla men för det mesta är vi duktiga att oroa oss för det som kanske inte egentligen är så farligt. Som det står på en liten lergubbes skylt i hallen hemma i Malung "Oroa dig inte för morgondagen, i övermorgon är den redan över!". Det är ju faktiskt sant :)

CUxx


Old habits die hard

Har kommit hem från en liten snabbvända till universitetet och sätter mig då framför datorn för att söka information inför morgondagens miniprojekt. Börjar så smått prata (skriva egentligen) med några hemifrån och det görs ju då självklart på svenska. Fortsätter samtidigt leta information och skriver även lite till denna bloggen i samma veva. Plötsligt smäller det till och det känns som hela huset skakar till samtidigt som det hörs ett segervrål nedanför mitt fönster. Några pojkar i sina skoluniformer håller på att sparka en fotboll mot brandtrappan utanför friskt påhejjade av varandra. Hör att en annan tjej i korridoren kommer ut ur sitt rum och undrar vad som står på varpå jag också går ut och svarar "Några pojkar som försöker riva huset med en fotboll". När hon tittar oförstående på mig inser jag att jag använt svenska och att hon inte förstått vad jag sagt. Brister ut i skratt och upprepar sedan vad jag sagt på rätt språk som vi båda förstår. Vi diskuterar om vi kanske skulle informera de som sitter nere på kontoret då vi hör ett gällt skri från en av pojkarna som lägger benen på ryggen då vår hall-manager kommer marscherandes över gården. En pojke blir efter och hon hinner ikapp honom, tar tag i hans kavajoch frågar vilken skola de kommit ifrån. Pojken skyndar kvickt därifrån efter att vår hall-manager släppt kavajen, där skolans emblem satt, men i hans ansikte syns ett något illmarigt leende.

Det var nog inte sista gången vår trapp kommer vara mål för en fotboll och förmodligen inte sista gången jag förösker prata svenska med dom som bor i korridoren med mig, värre framtidsutsikter finns det :)

CUxx


Underbara människor

Som de flesta av er kanske vet har jag tagit mitt pick och pack och flyttat från mitt älskade Malung till min nya kärlek, Oxford. Här kryllar det bokstavligen av studenter så man känner sig lätt ganska liten och obetydlig. Klassikern med en fylld matsal där alla har någon att sitta bredvid när du sitter ensam har plötsligt blivit verklighet. Magen knyter sig och ryggen blir stel som en pinne, där du sitter och försöker se ut som allt är hur lugnt som helst. Inuti bråkar brödet från baguetten du nyss klämt i dig med skinkan som fanns i om vem som ska få komma tillbaka först och du du finner att det blivit svårare att andas. Det är då dom dyker upp, de där underbara människorna som vågar gå fram till en annan helt okänd person och fråga "Kan jag sitta här?" och pekar på stolen mitt emot. Som en liten dum fisk på torra land får du, efter att ha lapat efter luft ett par gånger, fram ett ointelligent ljud innan du kan hitta rösten o svara ja. Undan för undan släpper spänningarna i rygg och mage och du kan andas normalt igen. Rösterna runt omkring, som förut varit skrämmande, blir ett behagligt bakgrundsbrus och känslan av att vilja dra något över sig och bara få försvinna blir ett obehagligt, men snart bortglömt, minne.

Jag kan andas nu, jag kan gå igenom en korridor på campus utan att vilja försvinna, jag har någon att sitta bredvid i den fulla matsalen för det finns underbara människor som vågar och som kom fram till mig och såg mig!

CUxx


RSS 2.0