Sen när blev det en månad?
Det har gått en månad snart sedan jag kom hit till England. Tiden går bara så otroligt fort ibland och ibland står den f*n still. För mig är det smått ofattbart det har gått en hel månad, jag vet inte vart tiden tagit vägen eller knappt vad som hänt under dessa fyra veckor. På något sätt har det ändå hänt och här är jag, en månad senare och fortfarande lika spänd inför att vara här som jag var när jag kom. Det är fortfarande lika overkligt att vara här, att detta är mitt liv och mitt hem nu och ska vara under de kommande åren. Jag blir fortfarande förvånad när jag går utanför dörren och folk inte pratar svenska!
Kan heller inte få in i huvudet att bilarna kommer körandes från fel håll. Som tur är finns det folk med bättre koll som kan stoppa en från att gå ut i gatan framför en kommande bil som man inte sett, det kom ju ingen från vänster! Någon föreslog att jag skulle köpa en cykel och börja cykla till skolan och slippa komma försent på grund av bussar som uteblir, men allvarligt jag är hellre sen än död! Folk kör som galningar här och gatorna är sjukt smala. Smala gator är från början inte det bästa och tänk dig sen att det står bilar parkerade på vardera sidan om den smala gatan, ja då finns det inte så mycket utrymme kvar. Att de som cyklar inte blir påkörda är för mig ett under, jag skulle vara livrädd med bussar som susar förbi armbågen på en decimeters avstånd för att inte tala om bilarna som kommer från alla håll! Så någon cykel blir det inte för denna damen än på ett tag!
Vad gäller allt annat här så börjar mönster så sakta ta form och rutiner skapas (om de sedan var bra eller dåliga ska kanske vara osagt), vardagen har hunnit ifatt och känslan av att vara här på semester börjar så sakta försvinna. "Home is where your heart is" och en del kommer för alltid finnas i Sverige och Malung, även om resten slår rot någon annanstans!
CUxx
sv: Fining, klart det är tänk att jag ska besöka dig om jag kommer över, hade faktiskt tänk passa in det så att vi kan ta samma plan hem ;)
